Förlossningen

Har i ett par dagar fått väldigt ont i ryggen, och i morse när jag låg i sängen så högg det till som fasen i vänstra sidan i svanken.

Det gjorde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Provade att ligga kvar och andas igenom smärtan men det hjälpte inte. Så jag lyckades ställa mig upp och stappla runt lite, då släppte det!

Sedan tänkte jag inte så mycket mer på det, förrän vid 13.00 för då kom det tillbaka och släppte inte. Kunde inte hålla tårarna tillbaka så Robin sa åt mig att ringa till förlossningen.

Hon jag pratade med tyckte vi skulle komma in direkt så vi åkte in. Vi fick hjälp fort, de tog ctg på bebisens hjärta och det slog så fint <3 ett orosmoment mindre!

Sedan kunde jag inte ligga kvar längre för det gjorde så vansinnigt ont! Vi fick då vänta på läkare, vi väntade riktigt länge. Efter många timmar kom läkaren och så undersökte hon mig, hon klämde på magen och skrattade hon med åt vår vilda lilla bebis!

Hon skulle sedan kolla allt med ultraljud men precis innan kom det något akut utvägen och hon sa "kommer tillbaka om en kvart". Vi väntade och väntade. Flera timmar senare hade hon ännu inte kommit tillbaka.

Tillslut kom en sköterska och såg förvånat på oss; "är ni fortfarande här!!" eh.. Ja..

Vi fick då träffa en annan läkare som kollade på mina njurar i typ två minuter. Han sa att allt såg bra ut så vi fick åka hem.

Lite snopet men skönt att äntligen få komma hem!

Det lilla..

Har ända sen jag blev gravid varit aktiv i ett forum som heter familjeliv. Där är vi ett gäng mammor som pratar om allt mellan himmel och jord.

För några veckor sedan fick en medlem i gruppen sitt barn alldeles för tidigt. Han tittade ut i v.25+0. En väldigt liten men otroligt stark grabb!

En i gruppen kom på den briljanta iden att vi skulle skicka ett nallebud till den lilla familjen för att visa vår omtanke. Sagt och gjort, vi gav en liten summa allihopa och idag fick de sitt paket. De blev så glada och jag blev minst lika glad för att vi kunde skänka glädje i deras svåra tid.

Att något så litet kan göra andra så glada.

En aning blött..

Gick en promenad tillsammans med Carina och Hero förut, det små regnade lite när vi gick så jag tog bara paraply. När vi gått en stund börjar det verkligen att vräka ner!!

Vi kunde knappt prata med varandra för det dånade så av regnet :P en aning blöta var jag och Specsarn när vi kom hem.

Blev inte bättre av att en bil som åkte förbi stänkte ner mig totalt! Höll på att börja gråta av ilska :P

Nu väntar jag på att halv åtta hos mig ska börja! Tantvarning ;)